Det är att när jag går runt på stan ibland och lysnar på musik så möter jag den som spelat in det jag lyssnar på.
I helgen gick jag och lyssnade på Union Carbide Prod och möter plötsligt Björn Olsson. Inget mer än att det är ganska coolt.
Senare sprang jag även på Niclas Frisk och jag som hade lyssnat på både Atomic Swing och Brolle Jr. dan innan :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror att det har mest att göra med den lilla, men väl utvecklade, gay-scenen i stockholm. Jag antar att det är där du träffar killarna du skriver om?
Nä jag tar väl i då jag begränsar det till ett Stockholmssyndrom. Det var ju faktiskt många gånger då man satt i parken i Sollet och lyssnade på Scar åsså kom hela bandet förbi.
/A
Du måste läsa tecknen, gud kommer inte att tala till dig mycket tydligare än så.
Skicka en kommentar