Om OS

Förkortning för svenska deltagare: Ohjälpligt Sist. Jag sa det förra OS, och förrförra OS, och OS:et före det. Och så vidare...

Svenska deltagarnas inställning:
"Målsättning är final sen kan vad som helst hända" Om vad som helst är att du lägger dig ner och småfiser eftersom du nått din målsättning och inte har krafter kvar för att presetera i finalen. Då har ju 'vad som helst' hänt i varenda final en svensk varit med i.

Orsak:
Svenska Olympiska Kommitén sade innan OS att man bara ska lägga pengar på de som har en ordentlig chans att ta medalj. Och de har oändligt med kanidater de gett pengar. Och budgeten verkar ligga på en hundring per deltagare.

Sen är det ju det här med SOK-pamparna. Att Stefan Lindeberg skulle peppa någon att ta guld, det går bara inte. Han har ju samma personlighet som en säck sågspån. Och Gunilla Lindberg skulle behöva en egen blog för att jag skulle få fram vad jag tycker om henne. En överklass-kärring som piskade hästar i OS 72 och vars största hobby är att prata med underbett och ta emot mutor från OS-arrangörer . Vad tillför hon i ledarskap? Att deltagarna vill återinföra barré-träning och klaga på hummern i hotellbuffén.

Nä titta på Kina, de vet hur det ska gå till. Stenhåra utval vid ettårsåldern och sen komplett utnyttjande av dem tills karriären är över vid 22-årsåldern då det är rätt ner i mattfabriken igen. Folk som envist ska hålla på med sport ska lida pin av det och inte som svenska deltagare som inte kan träna därför bassängen är lite för ljummen eller att det är Sex and City-maraton på trean.