Om dåtiden

Jag sitter och kämpar mig igenom "The murder of Jesse James by some coward no one bothers to remember the name of becasue a 150 years later someone made a crap movie about it" och vad som slår mig är att det inte är tillstymmelse till musik i filmen. Nåra tarmgnidare här och där (violinister för er olärda) men i övrigt tvärt tyst. Likadant är det i "No Country for old men" inte en melodi att lägga örat på.

För Jesse James kan jag förstå. Det fanns ju varken radio eller Spotify utan det närmsta man kom musik var när positivhalren rullade in i stan. Men den andra rullen utspelade sig ju i nutid.

Filmmakare verkar alltså ta till knepet för att få fram innehållet i filmen bättre. Funkar det då? Nja. Ett liv utan soundtrack lever jag redan och jag tror nog att det hade varit bättre med ett. Jag skulle tycka det va ascoolt om jag hade ett soundtrack, då skulle alla vara tvugna att lyssna på musiken jag tyckte om.

Jag kanske ska bli som Björks rollfigur i "Dansar med Lasse von Trier" Hon hittar på sitt eget soundtrack från de mekaniska ljuden hon hör i sin omgivning och har jätteroligt. Tyvärr blev hon ju hängd för det också i slutändan, så jag kanske ska passa på det förslaget...

Granar gör sig bäst utomhus, hängda.

Inget barr, ingen dans runt skiten, inga klappar under den. Bra tips för att hålla Norén borta över jul.

Om framtiden

Häromdan kollade jag in Total Recall, den gamla Arnold-rullen (finns nu i HD på Piratbukten). Visst, visst. Nu tänker ni säkert "Arnold-rullar, sicken skit!"

Jag är mån att hålla med, men jag måste säga att det finns kvalitéer i rullen som jag glömt bort och som är väl värt för även dig att titta på den en gång till. Specialeffekterna. Ingen CGI-skit utan riktig plast och riktiga djurinälvor. Det ser riktigt coolt ut.

Men till min reflektion. I filmen hoppas Arnold i en scen (lustigt förresten hur man alltid refererar till Arnold som "Arnold" i hans filmer, han heter ju aldrig Arnold men man säger det ändå. Något som andra försöker slå mynt på genom att göra filmer "som sig själv". Steven Segal, Jean-Claude Van Damme. Deras ego-tripp gjorde att de tror att de är så jävla bra som de är på filmduken i verkligheten. Arnold blev guvenör...) in i en taxi.

Väl inne skriker han till chauförren "Kör, kör". Taxichaffisen är en robot så taxin kör inte en millimeter eftersom den inte kan köra nånstans utan att ha en adress att åka till. Roboten förstår helt enkelt inte kommandot att bara köra utan måste ha en destination. Haha, så dumt det kan bli i framtiden tänker man.

MEN! Framtiden är redan här!! I våras tog jag och Sara en tripp till Paris. Vid flygplatsen hoppade vi in i en taxi, pekade på en karta där vi markerat ut hotellet och sa "Take us hotel, there" Chaffisen blev helt ställd. Att köra till en punkt på en karta, som dessutom pekade på en punkt mitt i centrala Paris? Nä det går inte, jag måste ha en adress säger chaffisen.
-Ehh.. det har vi nog fan inte, kan du inte börja köra in mot stan så letar vi reda på adressen under tiden?
-Nej, jag måste ha en adress. Jag måste ha adressen så jag kan knappa in den i GPS:en, annars har jag ingen aning var jag ska köra.

I filmen sliter Arnold huvudet av roboten och tar tag i spakarna själv. Jag skulle fan gjort samma sak.